Min bästa vän om du visste hur svårt det är att skriva det här, men känner att jag måste
för att alla ska få veta vilken fin hund du var.
Jag saknar att komma hem och bli mött av dig i dörren, glad och hysteriskt svansviftande, det
var knappt jag kunde få av mig kläderna ibland.
Din blöta nos när du väckte mig på mornarna kommer jag aldrig glömma.
Att gå på promenad utan dig känns bara så tråkigt.
Nio år fick vi tillsammans, jag hade hoppats på så mycket mer.
Snoddas var en sån härlig hund, så otroligt snäll mot både andra djur och människor. Många
människor som hjälpt mig med passning har nog älskat honom lika mycket som jag gjort.
Våra vänner Britt och Hasse, Marika och Tommy, Lilian och pappa, mina syskon Elinor och Jonny. Jag vet att han hade det superbra med er! Ett stort tack till er för att ni tog hand om honom så bra när jag inte varit hemma.
Jag vill också tacka Västerorts Djursjukhus för att ni lyssnade på min oro inför hans bortgång och försökte göra det så fint som möjligt. Tända ljus, filtar på golvet så man kunde vara nära sitt älskade djur. Det betydde jättemycket för mig.
Sov gott pojken. Puss och kram från din "mamma".
